Idag har jag gått igenom tre av fem shower och tro det eller ej,  saker och ting börjar fastna på riktigt!! Känns riktigt bra eftersom jag nästan inte övade någonting igår. Nu vill jag bara åka och visa upp allt jag kan :)

Har verkligen varit duktig denna veckan och varit ute och sprungit tre dagar! Hoppas bara att jag kan vara lite mer uthållig än jag brukar och fortsätta med detta nästa vecka och alla veckor efter denna (brukar vara där jag faller, första veckan e kul och jag känner mig stark sen händer något som jag inte kan sätta fingret på...men inte denna gången!!!)

I helgen bär det iväg till Smögen igen, ska få träffa finaste Ida jobba och mysa!!! Skönt att få åka iväg lite. Tycker verkligen att det är okej att bo hemma bara lite ovant att det finns folk omkring mig även när jag inte valt det själv...men det är också väldigt ekonomiskt (för mig alltså) och ganska ofta rätt mysigt! Hade en jätte mysig kväll igår med mamma och syrran, fixade syrrans hår, åt god mat och skattade mycket. Tänker på familjer, människor som mister nära och kära och känner mig lyckligt lottad just nu!

Hur kan jag vara rastlös efter att ha varit på morgonpromenix i morse, jobbat och varit ute och sprungit i eftermiddag?? Kanske mer rastlös i själen...

Jag kommer på massor av projekt och saker jag skulle vilja göra, men kommer också hela tiden på att jag är bunden och kanske måste åka i väg. Vilket jag verkligen vill, men det är frustrarande att inte kunna engagera mig i saker och planera saker att se fram emot...man kan säga att jag lär mig leva i nuet!

Känner mig lite tom....

fick igår reda på att en gammal barndomsväns mamma gått bort i dagarna 58 år gammal, så fruktansvärt och sorgligt. När jag skulle gå och lägga mig igår sa min mamma till mig: När jag dör, så får du vara ledsen men du måste komma ihåg att livet går vidare.. då började jag gråta. Det är så overkligt att tänka på att hon en dag kommer försvinna från mig, min bästa vän och fantastiskla mamma.

När nu sånt här hemskt har hänt, tackar jag min lyckliga stjärna för varje dag som jag och min familj är friska och mår bra och får vara tillsammans.

En sorg mörk som natten
En kärlek större än ord
Livet likt ett rinnande vatten
Du vakar nu över vår jord

Ett kretslopp, ett liv till ett annat
En klocka börjar slå, när en annan klocka stannat

Tro, hopp och kärlek och störst av dem är kärleken
På återseende, tills vi ses igen

Frid

Haft en bra dag ensam hemma idag. Har grundligt tagit mig igenom Abba-showen, det känns kanon och varit ute på en timmes powerwalk! Sen kom mamma och pappa hem tidigt och då har jag så svårt att diciplinera mig att fortsätta repa, nya tag imorgon!!

Nu ska jag och mamma åka till ica maxi och handla (våran gemensamma favorit syssla), handla massor av GI-mat, beach 2010 here I come!!

Kram 

Har precis spenderat en påskhelg i Smögen och jobbat, jätte trevligt och härligt att få jobba och känna att man lever. Men varje dag när jag vaknar önskar jag fortfarande att jag hade vaknat på Mallis och vetat att jag skulle sjunga och dansa hela dagarna..

Helt plötsligt var jag hemma i verkligheten igen, dessutom hemma i skåne. Ska jag bor här nu?? Overkligt och konstigt. Jag känner mig rastlös och lite lost. Vad ska hända nu?

Har läst en del fb staus där kompisar berättar om sina premiärer och shower ute på destinationerna och bara önskar att jag också fick vara där. Något av det värsta jag vet är att vänta..speciellt på något som jag inte ens vet om det kommer inträffa. Men det som inte dödar härdar ellerhur?? När jag har en positivttänkar dag ,som jag oftast faktiskt har så tänker jag att det finns någon mening med att det är som det är. Att det kommer komma något gott ur det..frågan är bara vad??

Just nu vill jag bara fly, fly från verkligheten och vara tillbaka i min bubbla på mallis, där inget var komplicerat (förutom konstiga stämmor och steg såklart), och kanske behöver det inte ens vara den bubblan, det kan vara något annat, något som tar mig ur det konstiga vakum jag är i nu.

Lyssnar på Gravity med Sara Bareilles och Lucky med Jason Mraz & Colbie Caillat om och om igen och tänker på nya fina människor som kommit in i mitt liv och mina underbara vän K som ska åka långt från mig, ganska länge. Tur att jag ska åka till Stockholm snart så jag får krama om henne innan hon åker. Vet inte riktigt hur jag ska klara mig utan att kunna ringa henne när jag vill och få & ge råd, tröst, skratt och massor av kärlek!!

Men det är väl bara att vänja sig om man väljer det yrket som vi gör, tur att det finns facebook :)

Imorgon är det dax att börja öva igen, kanske till och med ringa och boka en sångtid hos Monkan??

"Du är inte ensam, vi ska alltid ha varann. Om du faller ska jag stå där, hos dig finner jag min kraft. Nu idag för alltid, är vi där för varann, du är inte ensam" KÄRLEK!

Kram